#3: ISTDP förstör stämningen
I andras ögon, var istdp långt från normalt. Det var ingen konst att lägga märke till det.
Redan vid den första visningen blev det tydligt att vissa kunde reagera med aversion; inblandning av såväl obehag som misstänksamhet var uppenbar i den generella stämningen. Jag kan minnas spår av bestörtning i min egen upplevelse också.
Tur, kanske är förklaringen, till att jag så lätt kopplade upp på patientens längtan efter närhet första gången jag såg istdp. Det hjälpte mig att tolka terapeutens onåd mot försvaren som en trygg och stadig livlina – något att gripa tag i och häva sig upp med.
Men, tänk om patienten hade haft en inre konflikt som var mer lik min egen? Då hade jag kanske kopplat upp på patientens skräck för närhet istället. I så fall hade jag nog mycket väl ha kunnat tolka terapeuten som en angripare, eftersom det var så tydligt att andra kunde göra den tolkningen.
Jag kunde snart förstå att istdp i sig, för vissa, utgör en anklagelse om att man inte gör tillräckligt bra ifrån sig som terapeut. På andra sidan myntet tycktes det ligga nära till hands, för vissa, att rikta anklagelser om att istdp i sig är för konfrontativt, för suggererande, och rent av vållande av vårdskada.
Andra psykologer har sina egna hjärtebarn, visade det sig. Andra terapimetoder tar bättre hand om patienten, smälter försvar, har bättre evidens, bygger på medkänsla eller har en förkortning som är lättare att uttala. Varje metod, kanske det kan sägas, har något som glimmar i vaskpannan. Och istdp, började jag förstå, kunde framstå som ett hot som förvandlar andras glädjeämnen till kattguld.
Själv hade jag knappast karakteriserat Robert som en hyena som kastade sig över ett hjälplöst villebråd till patient. I mina ögon är den generiska istdp-terapeuten såväl omfamnande som aktsam med gränser.
De som är modiga nog att visa upp sina filmer offentligt tenderar såklart att besitta ett stort mått skicklighet. När man har hört talas om dåliga erfarenheter med metoden har det naturligtvis varit lockande att släta över brister i metoden med handhavandefel hos terapeuten.
Men ibland, trots allt, har det varit svårt att förlika sig med att se en viss typ av försvarsarbete, särskilt när patienten använder förnekelse som försvar. Jo, men du är visst arg på mig. Erkänn, din usling!
Denna … mångfald av intryck av istdp, hos både mig och andra, kom att bädda för en studietid fylld av stimulerande friktion med omgivningen.
Oliver Nordh
Fortsätt med nästa inlägg
Medlemsdiskussion